död

En bit av mig dör. Jag misstänker att den är kvar med dig. En stor del i mitt hjärta har förlamats, gått sönder. Förr kände jag ilska, kärlek, lycka, nyfikenhet och oro. Nu känner jag ingenting. Jag försvann med dig, vi försvann med oss.

jag kommer att sakna din doft mellan mina fyra väggar.


Jul. 30, 2014

Jag vill ingenstans och så långt bort. På en gång. Nu.

en biljett från trygghet.

Att lämna den trygga hamn där båten står som bäst.
De är så underligt och underbart att folk dagligen väljer att lämna de platser som skänker oss trygghet. Lämna en stad där ingenting är fel. Flytta ifrån ett barndomshem där kylen alltid är påfylld. Avsluta ett förhållande som egentligen var perfekt. Köpa de mörka brödet även man gillar de ljusa bäst. Studera, jobba, resa o träffa nya vänner i ett land långt långt borta, även om de människor man redan har är gjorda av guld.
Det är klart. Oftast blir de nya otrygga även en trygg plats en dag. Men de är så underligt att man chansar så brutalt för sin egen lyckas skull.

Men. Livet är väl till för att man ska utmana och utmanas.
Vissa gånger är de man själv som utmanar livet, med en ny stad. En ny skola eller ett nytt förhållande. Men många gånger blir även vi utmanade av livet. När den man älskar väljer att ge sig av. Eller när bilen med din bästa vän blir påkörd. När cansern tar över din farmor eller när du bara behöver en förändring.

Men jag tror att de viktigaste är att alltid tänka att en utmaning är till för att klara. Att för varje gång du vinner över livet bli en del starkare.

För de är garanterat livet som kommer vara din värsta fiende i alla år. Men även din bästa vän.
Se alla utmaningar som möjligheter och låt aldrig någonsin livet vinna över dig.




.

Jag är så otroligt trött på att umgås med mig själv. Jag vill ge diplom till er alla som orkar med mig, jag skulle aldrig göra de längre stunder än en timme då och då.

Jag ser ut, vet inte vad som är fel men ändå rinner dom där, de små elaka tårarna. De blir alldeles kalla och jag fryser till. Men, jag vet inte ens varför.

I D I O T

i ett mörker


De finns absolut ingenting som kan skydda en trasig själv mitt ute i ingenstans. De finns absolut ingenting som kan skänka trygghet till ett slaget barn. Nej, ingen kan lugna modern till pojken som just blivit påkörd av en lastbil. De finns ingen famn stor nog för ett hjärta som gått itu. Och ingen hand kan hålla flickan som förlorat sin far. När mörkret väl har vunnit finns ingen garanti på att ljuset någonsin kommer våga visa sig igen. Ge upp. Idiot.

livet på en pinne

när allting verkligen fungerar. när solen skiner och solbrännan smyger sig på. När man vaknar varje morgon av att solen lyser genom gardinen. när vattnet är blått som den blåaste himlen och stjärnorna lyser klart varje kväll.

när frukosten serveras till bords och den rena tvätten kommer ihop vikt till dörren.

när man faktiskt varje morgon vaknar upp med ett leende. snälla. ta mig aldrig härifrån. Detta är min dröm ♡

Thailand. låt mig stanna.

när de bubblar

de är först när ilskan bubblar inombords. ilskan av besvikelse och hat. ilskan av att erkänna sig förlorad. jag vägrar. jag vägrar låta de bubbla.
jag vill vinna. även om jag inte kommer etta vill jag vinna. jag vill vinna ett leende, jag vill vinna ett "bra jobbat! " jag vill verkligen vinna stolthet.
ja. när jag kan ge mig själv den vinsten. då. då tänker jag le igen.

När någonting tar slut.

Från den dag då vi föds till den dag vi går bort kommer hundratals, säkert tusentals saker att ta slut.Flingorna på frukosten, mjölken till oboyen, ens mormors, morfars farmor, farfars och tillomed sin mamma och pappas liv. I vissa fall tillomed ens egens bror eller kanske en son eller dotter. En tånårskärlek kan göra slut, bensinlampan kan börja lysa.
 
Men trots detta måste våra liv gå vidare, man måste fortsätta vandra på livets gata. Vissa saker som tar slut gör att man mår bättre, som tillexempel när läkaren kommer på lösningen på ens lidande. Eller när de slutar regna när man verkligen vill sola. Allting tar slut, allting. 
 
Tänk en sekund. Kan du komma på någonting som alltid finns kvar?
 
Jag tänker på de människor som har levt med samma människa i femtio, sextio år, kärleken värkar aldrig ta slut. Men en dag så dör en av dom, och för den som lever kvar är detta ett av många slut.
 
Men vid varje slut krävs stötning, det krävs kärlek och vänskap. Man kan inte göra slut med någon man älskar utan att behöva stöd. Jag hörde om en tjej. Efter många om och men, efter dagar i ett förhållande med tårar och svek fick hon nog. Hon älskade denna man och såg absolut en framtid med honom men saker och ting fungerade inte. jag vet inte om de jobbigaste för henne var att göra ett slut eller om de var att inse att det var tvynget att göras. Men hur många tårar och hur många vakna nätter de än förde med sig så tror jag att det var värt det. Eller jag tror inte, jag vet. För vissa slut är alldeles nödvändiga.
 
Ibland måste man avsluta någonting för att kunna påbörja något nytt.
 
Min fina vän, du är värd de allra bästa. Om inte bättre än så.

Ett liv utan garantier

Jag är livrädd, varje sekund.
 
Nu är första gången på länge som jag kan finna trygghet, då jag visa dagar kan känna ett lugn. Egentligen borde jag vara gladare då, men istället är jag livrädd. De finns ingen garanti. Ingen människa på jorden kan garantera att detta jag har idag finns där imorgon. Jag hatar de. De gör mig spyfärdig.
 
Ni vet just den sekunden då man känner total lycka. De kan vara när man vinner på lotto, eller när man får en present, när man får ett sms från någon man saknat eller när man får krypa så nära någon att man inte kan känna någon annan doft än exakt den som finns i hans eller hennes hår, kläder och kropp. Den lyckan då allt är ett äventyr. oftast de bästa man varit med om, kanske när man fortfarande har kläder på sig men ändå går ut i vattnet och blir jobbigt blöt på byxkanten. Eller kanske när man beställer in någonting på en utländsk restaurang man inte har en anning om vad de är, man kan antingen vinna, eller förlora. Eller varför inte gå barfota genom stan för att köpa något onödigt i den ända affären som har öppet en söndag. Med han eller hon kan allting vara ens livsäventyr.
 
Men även här, helt utan garantier. Glöm aldrig bort att jobba, de du har där finns inte föralltid. Man mste alltid jobba på att få ha det kvar.
Ta ingenting förgivet, och kom ihåg. Du får ingen garanti på livet.
 

Jag kan inte flyga

De finns så otroligt mycket saker att vara lycklig för. solen skiner. Mina vänner är fantastiska. Jag har ett underbart jobb som jag älskar. och i höst ska jag på förhoppningsvis min livs bästa resa, än så länge.

Men någonting som stör mig, jag kan inte flyga. Jag kan bara drömma om att se allt från ovan. de vore en fantastisk syn.

jag blundar men ser.

jag kan enbart se den jag en gång var. O de gör så ont i mig att se att tillomed du spelar den rollen bättre än mig själv.

Jag har glömt varje replik och varje steg. Ge mig mitt manus, så jag kan få minnas.

de skrivs en sorglig refräng till de stycke som annars alltid går i dur. De skrivs ett slut.

vart ska man gå när stigen tar slut? var kan man gömma sig på en öppen äng?
de finns ingen återvändo när ljuset snart brunnit ut.


de är inte mitt fel. o de vet du.

jag är rädd att du nu har förlorat henne för gott.

Och, du har bara dig själv att skylla.







Jag vill vara mer som du

Jag är en sån, jag är den. Utan tvekan är jag en sån, den som drömmer för mycket. Jag vill nå så långt, jag vill vinna allt. Jag vill kunna svara på alla livets frågor. Ja, jag är verkligen en sån, som tänker. Fråga mig vad som helst. Vad jag ska ha för tapeter i mitt sovrum om tio år. Vilken låt som ska sjungas på mitt brölopp. Fråga mig vilken bil jag ska äga eller vilka jobb jag ska ha. Jag har svar på allt.
 
Jag hatar det, jag fullkomligt hatar det. Jag hatar den, att vara en sån. Hur fan står folk ut? Vem orkar lyssna på en sån som har allting, varenda litet steg planerat. Jag hatar den delen av mig, sådär mycket så jag ryser.
 
Jag vill vara en sån som du. Du är felfri. Jag vill absolut inte vara en sån som mig.

du är de vidrigaste jag vet

Jag ryser fortfarande varje gång jag passerar ditt hus, och kommer antagligen göra de i tusen år.

Du är den vidrigaste jag vet.

RSS 2.0