Monologer?
Idag läste vi monologer, gick väl sådär lite grann skrev om min i måndags för jag inte kunde läsa min "riktiga" men för er som vill, kan ni läsa den här själva.
Ibland händer det som inte får hända, och ibland är det som händer bra att det händer. Många gånger lämnar folk oss som har hela livet framför sig, det är en sak som händer som inte får hända.
Jag hatar min bild i huvudet, där du ligger nerbäddad i den vita salen med dom vita kläderna, det är slangar överallt.
Och den här gången är det ingen lek, det är livet som står på spel..
Men du, snart är det väl ändå dags att bli frisk? Snälla.
Vem ska annars lära mig den där Elvis låten jag fick utav Maria på sången?
och vem ska annars lära mig att misslyckas med att koka makaroner eller städa toaletter?
Och vem hade du tänkt skulle ta din plats som.. min kusin?
Vi är här, här precis bakom dig, redo att fånga om du skulle falla.
För vi älskar dig för mycket för att låta dig falla, ända ner.
Istället blev det :
När man bara sitter här, det är då man tänker. Oftast på ingenting. Det kvittar om man är på väg bort eller hem, man tänker ändå på, ingenting.
Men vad är då det där ingenting, som man lägger så mycket tid på?
Jag tänker ofta på mamma, pappa och min bror. Inte för att dom är, ingenting. utan för att dom är naturliga pusselbitar i min vardag. Man behöver inte tänka på att tänka på dom, dom bara är där och förgyller min dag,
Men vad längtar jag till då?
Jo, att få krypa upp i soffan, sätta på en film och bara vara, med min familj.
Gärna att det ska lukta sådär nybakat också..
Godnatt.
