Det mest pinsamaste i hela livet.
Jag trodde jag hade kommit på livets mest pinsama situation när jag tänkte på hur pinsamt det är när man går in på toan och när man kommer ut så sitter samma människa där och vet hur länge man var där!
Eller ännu värre, när man duchat och inser att man glömmt handduk "ursäkta... kan jag låna din handuk? nej nehe, nej då springer jag mig torr då" typ.
Eller ni vet när man är hemma hos en kompis, skulle bara snabbt in på toa och inser "fuck, inget toaletpapper.." man börjar kolla sig förbryllat omkring i hopp om att se den där rullen som borde stå på skåpet.. Antingen inser man att "pju, jag ser det och jag ska bara hämta det.. och nej.. fan jag tappar byxorna.." och så trippa över golvet för att tillslut sätta sig igen, göra det man ska och gå ut. Eller så fortsätter man leta efter papper tills man inser att "okej, dom har det nog inte här inne, Jag måste ropa på någon. VADDÅ ropa? det kan jag väl ändå inte göra.. sen drar man upp byxorna, muttrar lite och går ut"
Alla dessa är väldigt pinsama situationer , men idag på vägen hem från stan inser jag att det finns en värre. Man tänker inte på det förens man själv sitter där och är den medverkande i denna situation.
Tänk såhär:
Ja, det var dagens tanke.. Mycket mycket pinsamt.
Om inte tala om hiss tystnaden.. Säger inte mer än att det borde finnas en radio i ALLA hissar. Ni vet nog vad jag menar..
GODNATT
Eller ännu värre, när man duchat och inser att man glömmt handduk "ursäkta... kan jag låna din handuk? nej nehe, nej då springer jag mig torr då" typ.
Eller ni vet när man är hemma hos en kompis, skulle bara snabbt in på toa och inser "fuck, inget toaletpapper.." man börjar kolla sig förbryllat omkring i hopp om att se den där rullen som borde stå på skåpet.. Antingen inser man att "pju, jag ser det och jag ska bara hämta det.. och nej.. fan jag tappar byxorna.." och så trippa över golvet för att tillslut sätta sig igen, göra det man ska och gå ut. Eller så fortsätter man leta efter papper tills man inser att "okej, dom har det nog inte här inne, Jag måste ropa på någon. VADDÅ ropa? det kan jag väl ändå inte göra.. sen drar man upp byxorna, muttrar lite och går ut"
Alla dessa är väldigt pinsama situationer , men idag på vägen hem från stan inser jag att det finns en värre. Man tänker inte på det förens man själv sitter där och är den medverkande i denna situation.
Tänk såhär:
Du går på en buss full med folk, men trots trängseln så finns det en plats, du trycker dig fram med alla dina väskor och pju, du fick sitta ner! Bussen börjar åka och man inser att den man satte sig brevid (nästan i knät på i all hets) är en kille/tjej i din egen ålder som ser helt okej ut. Då tänker man "oj, så konstigt det blev nu.. jag har iallafall min sittplats" så man sitter där, har inget att göra, skriver lite sms för att få tiden att gå och bussen stannar och folk går av vid deras hållplatser, och efter en stund inser man "shit, här sitter jag kvar brevid den här helt okej snygga killen medans ALLA platser i bussen har blivit lediga" då måste man ställa sig frågan "ska jag byta och låta han tro att han är ful eller att han luktar illa" eller ska man sitta kvar och låta hans tankar gå "kan hon inte flytta? hon luktar illa" Så jag valde att sitta kvar, tills jag insåg att det var ju idiotiskt så jag packade ihop mitt och skulle flytta och då kom tanken "nu har det gått alldeles för lång tid.. skulle flyttat från början" och mitt i allt mitt tänkande har denna okej snygga killen planerat att gå av, jag i min tankevärld missar detta och hör ett litet "ursäkta.." och jag flyttar på mig fort som satan så att inget mer ska gå fel.
MEN det svåra blev då istället, aktade jag mig bara för att han skulle kunna komma ut eller byte jag faktiskt plats nu?
MEN det svåra blev då istället, aktade jag mig bara för att han skulle kunna komma ut eller byte jag faktiskt plats nu?
Ja, det var dagens tanke.. Mycket mycket pinsamt.
Om inte tala om hiss tystnaden.. Säger inte mer än att det borde finnas en radio i ALLA hissar. Ni vet nog vad jag menar..
GODNATT
Söndagsöndagsöndag.
Jag sitter hemma hos simon och har det lite bra, jag ska snart sätta klockan på tidigt imorgon och dra mig upp ur sängen för att sätta mig på linköpingsbussen, KUL!
Annars ser måndagen lugn ut för min dag, ska till någon fotdoktor och kolla på fötterna om det är dom som är bovarna för min verk i knäna. Vemvet vemvet.
Hela långa veckan ser lugn ut faktiskt. Så, boka upp mig!
Idag hade jag fin besök av mina stjärnor, Amanda, Emelie och Linus, vi fikade och kollade gamla filmer, myspys till tusen.
Och igår firade jag morfar, finfina släkten. Jo men visst, helgen har varit fantastisk faktiskt.
Nu ska jag smyga fram och kramas lite med min Simon som sitter och arbetar sönder sig med sin skoltidning!
Tack och hej ! :)
Kram E
Annars ser måndagen lugn ut för min dag, ska till någon fotdoktor och kolla på fötterna om det är dom som är bovarna för min verk i knäna. Vemvet vemvet.
Hela långa veckan ser lugn ut faktiskt. Så, boka upp mig!
Idag hade jag fin besök av mina stjärnor, Amanda, Emelie och Linus, vi fikade och kollade gamla filmer, myspys till tusen.
Och igår firade jag morfar, finfina släkten. Jo men visst, helgen har varit fantastisk faktiskt.
Nu ska jag smyga fram och kramas lite med min Simon som sitter och arbetar sönder sig med sin skoltidning!
Tack och hej ! :)
Kram E
Ibland är jag glad jag att ler.
Hör min tanke.
Jag ser livet flyta bort.
En gång hade jag ett, liv.
Jag skapade ett till, nu förlorar jag båda.
En vän föralltid blev en vän, en kompis, senare till och med bara en.
Som man en gång kände.
Ni stod beredda, att fånga mig om jag föll, när jag en dag satsade allt,
och flyttade härifrån.
Nu, 434 dagar efter jag lämnade staden här har jag inte längre något att falla tillbaka på,
inget som får mig att vända när jag faller tillbaka hit av rädsla.
Hör mitt rop på hjälp, hör mina tårar rinna, hör mitt hjärta slå.
Lyssna noga, en dag slår det inte mer.
Fångar du mig då?
En gång hade jag ett liv,
en gång hade jag en vän som hörde min tanke,
mitt rop på hjälp.
