Kvällsfunderingar
Har mest lagt upp bilder nu sist. Det beror på att jag inte finner några ord just nu. Insperation på noll. Har haft ett par riktigt bra dagar nu och de gör mig så glad, precis vad jag behövde. Man brukar ju säga att en bild säger mer än tusen ord, de kanske stämmer. vad vet jag.
När jag nu skulle sova kom jag att tänka på vad som är viktigt i mitt liv, fällde en tår för att min kära vän åkte tillbaka till Göteborg efter ett alldeles för kort jullov. Funderade lite till och plötsligt föll ännu en tår för att jag insåg hur stark min saknad är. Fina Hanna som nu bor i Göteborg. Fantastiska Amanda som bor i USA. Perfekta Sofie som åkt till branäs tills april. Julia i Stockholm. Linn och Bexi i London. Jag dör inombords varje dag jag inte får träffa er. Det är trots allt ni som håller mig uppe, det är ni som är mitt liv.
Jag stannade upp och tänkte att jag måste tänka positivt, se till de som är bra. De som faktiskt är kvar här, precis bredvid mig. Världens bästa granne Lisa. Träningspeppen Johanna. Tills jag vände om i tankarna igen, snart kommer dom också att ge sig ut på sina äventyr.
Men när ska JAG på mitt äventyr? När är det min tur. Eller, lever jag mitt äventyr nu och här. Jag vet verkligen inte.
jag är så oerhört stolt över er alla som lever precis som ni vill, jag är så facinerad över er, men också mig själv som lyckats få så fantastiska och starka vänner. NI är toppen, och glöm aldrig att det är ni, det är ni som håller mig uppe. NI är toppen.
Säger godnatt med en mini bildbomb.
Natti
De fina i livet
I LOVE YOU
VÄRLDENS FINASTE KUSIN
Rädslor
Jag fick en fråga häromdagen. - Vad är det du är så rädd för? Jag kunde verkligen inte svara på det. Men så satt jag i några minuter och såg rakt ut i en vit vägg, och skrev några rader. Jag tänkte dela dom med er.
" Rädslor.
Jag är så fruktansvärt rädd. Men för vad egentligen? Jo, allt. Jag är så innerligt rädd för allt.
Mörker.
Människor.
Ljud.
Buskar.
Bilar.
Cyklister.
Vinden.
Till och med den ljuvaste sången kan låta som fara i mina öron, Jag önskar så att listan var slut där men rädslor finns kvar. Jag fruktar min egen skugga, mina andetag, ja till och med mina egna fotspår i snön där jag precis har trampat. "
