När någonting tar slut.

Från den dag då vi föds till den dag vi går bort kommer hundratals, säkert tusentals saker att ta slut.Flingorna på frukosten, mjölken till oboyen, ens mormors, morfars farmor, farfars och tillomed sin mamma och pappas liv. I vissa fall tillomed ens egens bror eller kanske en son eller dotter. En tånårskärlek kan göra slut, bensinlampan kan börja lysa.
 
Men trots detta måste våra liv gå vidare, man måste fortsätta vandra på livets gata. Vissa saker som tar slut gör att man mår bättre, som tillexempel när läkaren kommer på lösningen på ens lidande. Eller när de slutar regna när man verkligen vill sola. Allting tar slut, allting. 
 
Tänk en sekund. Kan du komma på någonting som alltid finns kvar?
 
Jag tänker på de människor som har levt med samma människa i femtio, sextio år, kärleken värkar aldrig ta slut. Men en dag så dör en av dom, och för den som lever kvar är detta ett av många slut.
 
Men vid varje slut krävs stötning, det krävs kärlek och vänskap. Man kan inte göra slut med någon man älskar utan att behöva stöd. Jag hörde om en tjej. Efter många om och men, efter dagar i ett förhållande med tårar och svek fick hon nog. Hon älskade denna man och såg absolut en framtid med honom men saker och ting fungerade inte. jag vet inte om de jobbigaste för henne var att göra ett slut eller om de var att inse att det var tvynget att göras. Men hur många tårar och hur många vakna nätter de än förde med sig så tror jag att det var värt det. Eller jag tror inte, jag vet. För vissa slut är alldeles nödvändiga.
 
Ibland måste man avsluta någonting för att kunna påbörja något nytt.
 
Min fina vän, du är värd de allra bästa. Om inte bättre än så.

Ett liv utan garantier

Jag är livrädd, varje sekund.
 
Nu är första gången på länge som jag kan finna trygghet, då jag visa dagar kan känna ett lugn. Egentligen borde jag vara gladare då, men istället är jag livrädd. De finns ingen garanti. Ingen människa på jorden kan garantera att detta jag har idag finns där imorgon. Jag hatar de. De gör mig spyfärdig.
 
Ni vet just den sekunden då man känner total lycka. De kan vara när man vinner på lotto, eller när man får en present, när man får ett sms från någon man saknat eller när man får krypa så nära någon att man inte kan känna någon annan doft än exakt den som finns i hans eller hennes hår, kläder och kropp. Den lyckan då allt är ett äventyr. oftast de bästa man varit med om, kanske när man fortfarande har kläder på sig men ändå går ut i vattnet och blir jobbigt blöt på byxkanten. Eller kanske när man beställer in någonting på en utländsk restaurang man inte har en anning om vad de är, man kan antingen vinna, eller förlora. Eller varför inte gå barfota genom stan för att köpa något onödigt i den ända affären som har öppet en söndag. Med han eller hon kan allting vara ens livsäventyr.
 
Men även här, helt utan garantier. Glöm aldrig bort att jobba, de du har där finns inte föralltid. Man mste alltid jobba på att få ha det kvar.
Ta ingenting förgivet, och kom ihåg. Du får ingen garanti på livet.
 

Jag kan inte flyga

De finns så otroligt mycket saker att vara lycklig för. solen skiner. Mina vänner är fantastiska. Jag har ett underbart jobb som jag älskar. och i höst ska jag på förhoppningsvis min livs bästa resa, än så länge.

Men någonting som stör mig, jag kan inte flyga. Jag kan bara drömma om att se allt från ovan. de vore en fantastisk syn.

jag blundar men ser.

jag kan enbart se den jag en gång var. O de gör så ont i mig att se att tillomed du spelar den rollen bättre än mig själv.

Jag har glömt varje replik och varje steg. Ge mig mitt manus, så jag kan få minnas.

de skrivs en sorglig refräng till de stycke som annars alltid går i dur. De skrivs ett slut.

vart ska man gå när stigen tar slut? var kan man gömma sig på en öppen äng?
de finns ingen återvändo när ljuset snart brunnit ut.


de är inte mitt fel. o de vet du.

jag är rädd att du nu har förlorat henne för gott.

Och, du har bara dig själv att skylla.







RSS 2.0