Det ska vara grönt, överallt.
Blombuketter. gästernas detaljer, servetterna och min blomma i håret.
Man får drömma säger dom, man ska drömma blir man tillsagd. Man får inte drömma för mycket viskar vissa. Men om jag blundar kan jag verkligen se, hur kyrkan är fylld med vänner och familj, de strålar kärlek så fort man öppnar dörrarna. Och så står han där, längst fram vid altaret. Mannen som älskar mig för den jag är. Mannen som ställer upp och har en grön fluga, bara för att jag ville de.
Allt är glasklart i mitt huvud, allt är tydligt. Jag har bara en detalj kvar att finna. Han som älskar mig långt över allt. Han som säger att jag är fin fast att jag bara varit hemma och städat hela dagen i mjukiskläder. Han som tycker att jag är vacker även efter jag tvättat bort sminket. Han som inte skäms en endaste sekund för att han är med mig. Han som vet alla konstiga saker om mig men ändå stannar kvar. Han som kommer med chocklad när jag har feber, eller glass när jag är ledsen. Han som håller om mig, även om de bara var en dröm. Han som älskar mig för att jag är jag. Någonting inom mig säger att detta inte är att drömma för mycket, medans en röst säger att detta är du aldrig värd.
Det ska vara grönt, överallt.
