erikaelisabethjohansson

 

Nu är första gången på länge som jag kan finna trygghet, då jag visa dagar kan känna ett lugn. Egentligen borde jag vara gladare då, men istället är jag livrädd. De finns ingen garanti. Ingen människa på jorden kan garantera att detta jag har idag finns där imorgon. Jag hatar de. De gör mig spyfärdig.

 

Ni vet just den sekunden då man känner total lycka. De kan vara när man vinner på lotto, eller när man får en present, när man får ett sms från någon man saknat eller när man får krypa så nära någon att man inte kan känna någon annan doft än exakt den som finns i hans eller hennes hår, kläder och kropp. Den lyckan då allt är ett äventyr. oftast de bästa man varit med om, kanske när man fortfarande har kläder på sig men ändå går ut i vattnet och blir jobbigt blöt på byxkanten. Eller kanske när man beställer in någonting på en utländsk restaurang man inte har en anning om vad de är, man kan antingen vinna, eller förlora. Eller varför inte gå barfota genom stan för att köpa något onödigt i den ända affären som har öppet en söndag. Med han eller hon kan allting vara ens livsäventyr.