Jag hatar dig.

Jag hatar dig,
hatar dig så hela jag vill spricka, hatar så innerligt att jag kan slå dig. Nu, här. Skulle kunna slå.
Det där hatet som får mig att vilja spy, hela tiden överallt. Bara spy.

Hatet som får mig att gråta, fast att du inte är värld en ända liten tår, jag hatar dig.

Hur vet man det, jo man känner. Man känner hat som hela tiden tuggar på insidan av själen,
så långt in man kan komma, det är hat.

Ibland, ganska ofta faktiskt, får jag känslan att mitt hat till dig, inte bara finns i min själ, utan även i andras.


Hat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0