.

Att de små ting som jag längtade och drömde så starkt till för bara ett år sedan kan vara lika bortblåsta som de löv jag såg tidigare idag när jag väntade på fritidsbarnen utanför skolan.
Att de mål man varje dag jobbade för att nå, inte längre är ett mål. Inte ens en tanke eller en dröm.

Att livet ska ändra riktning så tydligt hela tiden. Jag blir åksjuk.
Ja, jag blir åksjuk och illamående av livet och dess karusell, dess jävla idiot karusell.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0